SAMSJUKLIGHET & BEROENDE

varför helhetsperspektivet är avgörande

Peter Eriksson

I mitt arbete som alkohol- och drogterapeut och även utifrån mina egna erfarenheter. Ser jag ett återkommande mönster: beroende står sällan ensamt. Bakom alkoholen, tabletterna eller drogerna finns ofta något mer. Ofta är det ångest, depression, trauma, stress eller neuropsykiatriska svårigheter som ADHD eller autism.

Det här kallas samsjuklighet.
För många är samsjukligheten inte ett undantag, utan normen.

Vad innebär samsjuklighet i praktiken?

Samsjuklighet betyder att en person har minst två samtidiga tillstånd som påverkar varandra. Inom beroendeområdet handlar det ofta om kombinationer som:

• Alkoholberoende + depression eller nedstämdhet

• Återkommande ångest + självmedicinering med alkohol

• ADHD + impulsivt riskbruk

• Trauma eller PTSD + drogberoende

• Autismspektrumtillstånd + alkohol som “social reglering”

Det här är inte slumpmässiga kombinationer.
De flesta försöker hantera ett psykiskt lidande på det sätt de råkar ha tillgång till. Alkohol och droger blir åtminstone till en början – ett sätt att lugna ner känslor, stoppa tankar eller dämpa anspänning.

Det är viktigt att säga det högt:
Människor använder oftast alkohol eller droger för att något i deras liv gör ont.

Vad händer när vi bara behandlar beroendet?

Det är här många faller mellan stolarna. Om fokus bara ligger på att stoppa drickandet men man inte arbetar med den underliggande ångesten, rädslan, stressen eller de neuropsykiatriska svårigheterna, då brukar följande hända:

• Personen klarar en tid av nykterhet, men mår sämre psykiskt

• Känslor och tankar som tidigare dämpades kommer tillbaka, starkare

• Det skapas ett tryck som förr eller senare leder till återfall

• Personen börjar tro att “det är mig det är fel på”

Det är inte personen som fallerar, det är behandlingen som är ofullständig.

Vad händer när vi bara behandlar psyket?

Liknande problem uppstår om man behandlar ångest, depression eller ADHD utan att adressera beroendet:

• Medicinska insatser får sämre effekt

• KBT-arbetet blir mindre stabilt

• Sambandet mellan känsla–tanke–beteende förblir ofullständigt

• Den livsstil som vidmakthåller beroendet fortsätter gå oadresserad

Att ta bort ångesten men låta beroendet vara kvar är som att laga en båt men låta hålet i skrovet vara kvar.

Varför måste båda delarna behandlas samtidigt?

För mig är svaret enkelt:
Man kan inte behandla något som påverkas av ett annat utan att hantera båda.

Beroende och psykisk ohälsa skapar en cirkel där det ena förstärker det andra.
Och det går att bryta den men det kräver ett helhetsperspektiv.

När båda delarna behandlas parallellt:

• Minskar risken för återfall markant

• Blir behandlingen mer förankrad i personens verklighet

• Kommer motivationen mer naturligt (eftersom lidandet minskar)

• Kan personen bygga ett liv där både känslor och beteenden fungerar bättre

Det är här jag ofta möter människor i skarven mellan psykiskt lidande och beroende. Och det är här jag ser de största förändringarna när arbetet görs på rätt sätt – tydligt, strukturerat och med fokus på hela människan.

Ett personligt perspektiv

Jag vet hur det är att leva med ett beroende och samtidigt kämpa med psykisk anspänning, stress och överlevnadsstrategier. Jag vet hur alkoholen kan bli en tillfällig pausknapp, ett sätt att hålla ihop tillvaron när trycket blir för stort.

Men jag vet också hur viktigt det är att ta itu med det som ligger bakom – inte bara det som syns på ytan.
Först då kan man bygga ett liv som inte skaver lika mycket.